Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle den våren vi gjorde slut fylla 25, hade jag varit lika gammal som honom då hade vi/ja kämpat mer för att det skulle fungera... Jag har ju nu under de åren som gått sen dess lärt mig en hel del om livet och det jävligheter. Jag har knutit band som jag inte hade gjort då och som jag kanske inte skulle ha gjort om vi var jämn gammal då.
Under åren som gått har myckt hänt, människor har lämnat olika former av spår, alla spår tillsammans har format mig till den jag är idag.
Människor som jag trodde skulle finnas för alltid, finns inte längre, situationer som jag inte trodde skulle ändra på sig, ha ändrat på sig, personer jag inte kände, känner jag idag. Vänner med hjärtan av guld som jag aldrig trode jag skulle träffa förgyller mig dag varje dag!
Under flertal år undrade jag länge, när ska jag träffa de/den vän som tycker om mig för den jag är, tröstar mig när det behövs och glädjs med mig när jag är glad.... Idag kan jag verkligen säga att jag har hittat dem!! och det glädjer mig varje dag jag tänker på det! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...

Min längtan är stor, längtan är enorm. Har tillbringat sommaren hemma hos mina föräldrar. Nu börjar min bägare rinna över... jag sak när mitt liv hemma hos mig. Ett livdär jag inte behöver anpassa mig efter någon annan än mig själv, ingen som säger ...