Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hänt i huvudet... Samtidigt kommer den där känslan om ovisshet fram, vad vågar man göra vad vågar man inte göra, hur ska jag toka saker och ting?
Tänk de där vackra ögonen som bara glittrar så fort man ser dem, de där lapparna och munen som ständigt ler och skrattar ner man möter dem, de där ögonbrynen som höjer sig och sprider glädje, de tafatta vinkningarna när man inte vet om man ska hälsa eller inte, men samtidigt vill visa att man ser varandra.... Tänk den där människan som tittar dig i ögonen och man bara drunknar... Ja, jag tror jag har blivit förälskad <3
Men ack, tänk om han inte är intresserad, täk om han bara vill vara en vän och bara är snäll och trevlig.
Dags att återgå till tentaplugget, än så långe har ingen panik börjat träd fram...
Bara en smått glad och lyckig jag ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...

Min längtan är stor, längtan är enorm. Har tillbringat sommaren hemma hos mina föräldrar. Nu börjar min bägare rinna över... jag sak när mitt liv hemma hos mig. Ett livdär jag inte behöver anpassa mig efter någon annan än mig själv, ingen som säger ...