Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hänt i huvudet... Samtidigt kommer den där känslan om ovisshet fram, vad vågar man göra vad vågar man inte göra, hur ska jag toka saker och ting?
Tänk de där vackra ögonen som bara glittrar så fort man ser dem, de där lapparna och munen som ständigt ler och skrattar ner man möter dem, de där ögonbrynen som höjer sig och sprider glädje, de tafatta vinkningarna när man inte vet om man ska hälsa eller inte, men samtidigt vill visa att man ser varandra.... Tänk den där människan som tittar dig i ögonen och man bara drunknar... Ja, jag tror jag har blivit förälskad <3
Men ack, tänk om han inte är intresserad, täk om han bara vill vara en vän och bara är snäll och trevlig.
Dags att återgå till tentaplugget, än så långe har ingen panik börjat träd fram...
Bara en smått glad och lyckig jag ;)