Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent som hade mist sitt liv var dig. Jag vet inte varför. I dagarna som gått har du fått mig att se livet på ett nytt sätt. Samt fått mig att inse hur många männikor man berör om man förvinner. Inse att de man möter faktiskt kan bry sig om en. Har hört ryckten om att det var ett självmord, men än hur det var så kommer du att vara sknad av din omgivning. Om det var så har du iaf gett mig en tankesällare om att livet är värt att leva , trots att jag ibland skulle kunnat förstå hur du tänkte i just den stund du stod där om det var så att du valde att hoppa själv. Men varför den pinan? Det finns så många andra effektivare sätt att försvinna på.
I mitt hjärta finns en sorg efter dig trots jag inte kände dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...

Min längtan är stor, längtan är enorm. Har tillbringat sommaren hemma hos mina föräldrar. Nu börjar min bägare rinna över... jag sak när mitt liv hemma hos mig. Ett livdär jag inte behöver anpassa mig efter någon annan än mig själv, ingen som säger ...