Jag har den senaste tiden tillbringat timmar och åter timmar att tänka på saker som jag känner har gått fel. Varför tog jag och blev bitter av mig? Må hända att jag tänkte mycket innan men då var jag ite bitter iaf. Vart tog den glada och spralliga "jag" vägen? Varför känner ja mig konstant besvikn på mig själv, varför kan jag alldrig vara nöjd med det jag gör? Man säger att man ska lyssna på sitt hjärta, men hur fasiken ska man veta att det är rätt? Vem sitter på svaret om allt? Jag hade Sååå gärna velat ha det. Någon som har ett faci på hur jag ska leva mitt liv? Ge det till mig!Jag kan inte riktigt berätta vad det är jag vill, för jag vet knappt vad jag vill. Det enda jag just nu känner är en sorg i mitt bröst över en tid som försvann som jag inte han att sörja, den kom tillbaka men jag fatade inte då att jag skulle ta chansen. Vem vet? jag kanske hade vatt glad ochkunde se liver med ljusa ögon. Men nu tog jag den inte, såå nu är jag här och deppar över det...:(:(nattinatti!

Sitter och mörkerkurar under en filt med iskalla fötter i min lägenhet... just nu faller snön utan för och åskan slår, undra hur länge det får ligga...

Att sitta i min ensamhet är inte alltid nyttigt för mig, just nu när det går framåt för mig i skolan och jag slappnar av börjar jag tänka på saker som en gång hände som jag inte än har smällt. En tid som var som troligen inte kommer tillbaka, en tid jag alldrig koller att glömma, en tid som har format mig enormt. Saker som hände kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och dig kommer jag alltid hålla av. I bland är facebook inte en bra sida, att hoppa runt bland olika människors sidor för att luska reda på en efter en sak och sedan försöka lägga ihop dem är inte en good idé. I bland längtar jag bara tillbaka till den tiden då jag fick komma och gå precis som jag ville hemma hos dig, den tid då jag önskade att vi skulle förlova oss för jag trodde du var min för evigt. Det jag bär med mig i mitt hjärta idag är bara de roliga minnena vi hade tillsammans. midsommarfesterna, nyårsfesterna, helgerna, våra dagsturer till götet och allt annan vi gjorde tillsammans. Ditt glädje över din gittar, kommer jag aldrig att glömma, finns den kvar? använder du den? Det är frågor som dyker upp var och varannan dag. 

Frågan är egenterligen hur skulle det vatt om vi träffades för första gången i dag, skulle vi vara varandra mer lika eller skulle vi bara bli vänner? 

Att hitta nåon som kommer att leva upp till dig, kommer jag aldrig att göra, kommer mitt hjärta någon gång slå lika mycket för någon annan?

Hade vi varit tillsammans nu hade vi  snart varit ihop i 4år.

Jag kommer alltid att älska dig "hjärtat" än vad som händer och sker, ochdet hoppas jag att du vet....

//<3