Jag vet att jag har världens underbaraste familj, jagvet att jag har världens underbaraste vänner, jag vet att folk bryr sig, men ändå känner jag mig oerhört ensam och stundvis väldigt sorgsen.
Jag vet att det låter konstigt men det känns som om det är jag mot hela världen. Jag försöker göra det bästa av situationen, men det går inte hela tiden. Tankarna springer nu iväg till hur kommer helgerna bli när skolan börjar igen... Hur ska jag ha tid med mig själv?
Ibland undrar jag om det inte vore lättare att bara försvinna..

Då har 3veckor gått igen, snart kants vardagen med mindre pigga föräldrar och sprutor... Vet dock att om ca 10-15 dagar mås der bättre igen.
Imorgon är det dags för pappas kanske sista behandling, eller iaf sista av de planerade. Men det finns möjlighet till att de fortsätter med 2 behandlinar till. Detta beror på hur bra han hr svarat på behandlingen. Samtidigt som jag vill at han ska få 2 behandlingar till vill jag ju att ha ska slippa det. Men blir det bara bättre så är det värdt det.
Imorgon åker mamma ner till Lund för läkarbesök, och torsdag och redag r det behandling. on ska nu så sin 4e av 6 plaerade. Röntgen bilerna som togs för ca 2 veckor sedan visade på någon form av förändring. Läkaren hade sett någon form av celltyps förändrig, så vi hoppas på att det är död cellvävnad som syns.
Peppa peppa ta i trä...
nattinatti

När jag täker tillbaka på den tiden som e gång var, ser jag bara lycka och kärlek, närhet och ömhet. Ett liv som jag idag vill ha. tänker jag ett steg till kommer jag ihåg trarna jag föll i min förvirrhet, dagarna jag bara vill vra själv, dagarna du troligen inte förstod vad som var med mig. Jag var impulsiv och sökte spänning i vardagen. Du gav mig all du kunde och lit till men det har jag fttat först nu. Du hade kunnat ge mig ett liv med kärlek och allt där till. Du hade en vilja, men lysnde nästan alltid på mig. I sommr inså jag att du troligen hade det svårt när det tog slut. Dina kännslor var äkta och du ville egenterligen mer, men jag såg bara för bi dem.
Du sa en gång när vi låg i den oerhört obekvma sängen och skulle sova efter att ha tittat på film, "Det känns som så det var förr..." Morgonen där efter kysste du mig i dörren när du skulle åka till jobbet, kommer ihåg att då kändes det som om att vi fortsätter här som om inget hae hänt. Du lämnade din tandborste i bardrummet... Men ack, så blidde det ej. Jag i en förvirrad själ, ville flera saker. En helt ny värld höl på att öppna sig och jag ville åt det hållet, men jag tänkte inte på att du kunde följt med...
I mitt hjärta kommer kärleken till dig alltid finnas kvar!

Idag är ingen vanlig dag... eller var jo, nu är det ju det, men för några år sedan var det inte det. Då var det en stor dag för idag var det någon som fyllde år. Kommer ihåg sista födelsedagen jag var med och firade. Då satt vi i trädgården ho hans föräldrar och höll om varandra och njöt av utsikten över åkrarna, skogarna och åt vinbär. En bit längre bort gick din mor och mormor och strosade medan vi bara satt där och njöt av varandra. Kommer aldrig att glömma hur mycket jag gillade din far, han var en helt fantastiskt svärfar, dock tror jag inte jag sa det till dig någon gång. Men jag tror du märkte det. En fråga jag ofta ställer mig själv är hur det går med ditt gitarr spelande. Tränar du fortfarande eller har du gömt gitarren i garderoben i samband med att glömma mig?
Mitt liv känns just nu som om det kantas av förvirring och efterklokhet. Saknaden efter saker jag har haft är enorm, längtan över att allt löser sig är ännu större. Just nu längtar jag efter min aldeles underbara Anna, en helt underbar person som jag lyssnar på och försöker "lyda" ;). Vist saknar jag även alla andra vänner som jag inte har träffat så mycket nu i sommar. Men Anna är speciell, ibland känns det som om hon läser mig som en öppen bok, vilket är skönt. Hon säger till när hon tycker jag gör fel,men hon klagar heller inte på mig när jag gör fel och täker konstigt. Just nu skulle jag behöva både en och två uppläxningar an henne. Tänker ibland på den sommar hon bodde här nere, timmarna vi satt och åt kakor och bara pratade skit, timmarna vi var ledsna i varandras famn, timmarna vi var glada över att få lära känna varandra.
Puss och kram för nu väntar mjölkmarmeladen på "hemmafrun" ;)

Man inser vad en vän betyder när man klockan två på natten skickar i väg ett sms och undrar om den kan komma och sova hos en, och personen i fråga dyker upp och knackar på dörren 30min senare. Och sedan tillbringar natten med att lyssna på en och vara där. Vissa har verkligen förstått hur man fungerar. Tack för att du finns!!1