Vem fan är Gud att dömma?
Döda ett liv sådär,
på ett ögonblick
Säg vem fan är Gud att dömma?

Så jag bygger en egen bro nu
För mannen vi ber till,
han bara jävlas med oss
Så jag bygger en egen tro nu

Vem fan är Gud med elden?
Allt som vi trott på,
har brunnit upp
Säg vem fan är Gud med elden?

Jag saknar dig
Jag hatar dig
Jag saknar dig
Jag hatar dig
Jag saknar dig

Sällan har jag fällt så många tårar till en film. Dock inte den bästa filmen jag sett men mycket budskap ha den. 

Dagen började med att jag blir väckt av min syster som frågar om jag vill komma upp och äta frukort med mamma och pappa innan pappa ska åka in till sjukhuset. Jag hoppad upp ur sngen och tog på mig min morgonrock och sprag ner till frukostbordet. då fick jag reda på att pappa hade börjat få en rådnad krig såret som blev vid inoprationen av slangen som han får cellgiftet i. Eftr som läkaren har gett klara instruktioner om att händer det något MÅSTE vi kontakta läkare. Sagt och gjort, han åkte in. Som tur visade det sig att det inte var någon fara, utan att en liten rodnar kan uppkomma i samband med läkningen. I kväll har pappa varit väldigt trött och illamåede vilket känns konstigt, och sämre kommer det att bli :/. Det farliga med att vara hemhemma nu är att här fikas x ggr fler än vanligt och då fikas det ofta vanligtfall. Dettaberor på att pappa rasar väldigt lätt i vikt just nu s allt för att han ska äta, och vem är inte kakmonstrt själv om inte min far. Så idag har det fikts vaniljmunk, kanelbulle, glass, stekta kaneläpplen och en formagetårta... Inte alls lite go saker...;) Kommer nog under våren/sommaren få lära mig att inte fika lika mycket som pappa, men det är ju inte lätt när det står på bordet...Min huvudvärk kommer och går hela tiden me det är troligen spänningsvärk. Sömnen går som det går med, kom i natt på att jag borde skriva upp vilka klockslag jag vaknar för att vara säker på hur många gånger jag vaknar under natten. På onsdag ska jag iväg för att träffa Anette, vilket jag ser fram emot, och hoppas att jag kan få lite råd från henne.Nu blir det att försöka somnaNattinatti

Ligger hemma i soffan hos mamma och pappa och gör så när som ingenting. Dock hade jag sovmorgon idag fram tills marielle ringde och väkte mig, vilket var helt underbart med tanke på att jag under veckorna inte sover bra. Inatt vaknade jag bara 2ggr vilket nästan innebär att jag har sovit hel natten :). När jag igår kom hem till mamma och pappa gick jag och la min på soffan innan vi skulle äta, men knde inte somna, men efter maten somnade jag som en stock och sov fram tills det var dags för att fika. Jag har börjat fundera över om det inte var så att jag förra våren också var extremt trött, vilket kan vara vårdepretion. Men eftersom jag i år är trött men amtidigt inte kan sova så mycket jag hade velat. I går kväll ringde Niklas från kårkällan, min första tanke var du borde ju prata med Anton istllet för det är han som är ordförande nu, men jag sa inget utan lät han äga vad han ville ist. Jo då undrade han om jag vill vara serveringsansvarig på kårkällaren till hösten. Jag blev enormt förvånad men mycket glad, för det innebar ju att jag under mitt sittande år faktiskt har gjort bra intryck på någo iaf. och att alla inte tycker att jag är farlig och konstig. Men jag tackade tyvärr nej till erbjudandet, lite med tanke på att jag inte vet var som händer till hösten, och vad jag kommer att ha tid och ork till. Sedan känner jag mig nöjd med att jag inte har haft någon kontakt med en viss person på två veckor. Men snart är det nog dags att skriva hej till honom, eller fresten vi kommer ju träffat vid valborg, för det skulle vara konstigt om vi inte gjorde det. Samtidigt fins det någon annan jag borde rycka tag i och prata med, detta är dock inte min ide att jag ska prata med denne person utan andra som påstår att jag borde det, men samtidigt vet jag inte om jag hr mod att gära det... Men men kanske bör göra det..Nu blir det fika med familjen :)

Dagen har jag tillbringar i solen, med vänner och "mötat" mig ;)

På vägen hem fick jag ett samtal från min syster, tryckte av henne för jag inte kunde svara. Men hon ringde igen och då insåg jag at det var bara att svara för då ville hon något...
 Hon berättade att mammas läkare hade ringt, och att hon nu skulle få tid för samtal till en ny läkare antingen i Lund eller Göteborg. Först om två veckor kunde hon få en tid för ett första möte för att diskutera behandligne. Behandlingen ska inte innehålla någon oepreation utan troligen någon form av kemoterapi eller stråling. Vilket skulle innebära att hon INTE kommer ligga inne på sjukhus någon längre tid. Läkaren hade även varti possitiv och sagt att forskningen har gått så mycket framåt de senaste 10åren så att vi kunde tänka lite längre fram än bara sommaren, till och med ÅR kanske.

Med tanke på val av var hon skulle få behandling ville jag i första anblick att det skulle ske i Göteborg, men sen övervägde jag även Lund, efter som jag tror att deär bättre. För jag vill ju att hon ska få den bästa behandlingen någonsin.

Läkaren skulle ringa igen, så snart är det dags att ringa till mamma igen för att höra vad han har sagt andra gången.

kram och puss 

vad är det som händer?, Jag vill inte veta, jag sitter bara här och vill vra ensam men samtidigt inte. Jag vill så mycket, samtidigt jag inte vill något. Vill bara att tiden ska gå, vill bara att tiden ska så still. Jag vill bara gåta, men jag vill vara glad, fast jag kan inte. Det är som knivar i hjärtat, som inte vill  luta göra ont. Ja brukar kunna skriva av mig det, fast nej, det verkar inte gå. Jag kan inte göra det jag vill. Jag vet ju inte ens vad jag vill. Jag vill bara lägga mig i ett hörn och krypa upp i forterställning och att någon kommer och kramar om mig.

Har spenderat kvällen med att titta på gamla kort. Vilket aldrig brukar sluta bra. Det slutar alltid med att jag saknar den tid som en gång var. En tid som alldrig kommer tillbaka. En tid som jag bara nu kan få ha i minnet och njuta av det som var.

Gårdagen var helt fantastisk, så underbar som det nu kan vara. Mamma blev aldeles förvånad och glad av lycka. Maten var helt fantastiskt, 7rätter men delt fantastiska smaker.

1. Krabbröra inlindan i gurka toppad medkrästa och en kräftsås red på kasava.

2.Sparris med Holandansås och pocherat ägg.

3. RÅBIFF!!! (mums!)

4. Rödbetor lillagade på två olika sätt med dubbelpanerad torsk.

5. Kalvbräss och grilad purjolök.

6. Blomkål och spetskål tillsammans med vaccad vildand.

7.Kokt rabarb och fattig riddare :)

En helt fantastisk kväll med andra ord! :) 

Hatar känslan av att inte kunna fokusera på det jag borde... Sitter just nu i väntan på hallonpaj i ugnen och lyssnar på musik, men borde egenterlign läsa på om RecA. Men tankaran har hittat en ytterligare en väg att flyga i väg på, jag hatar det! Varför?Men men antar att det är så det kommer att vara ett tag nu.

 I bland önskar man sig bara att saker hade varit anorlunda, man önskar att man själv inte var den man är.

Men vem är man?
-Jag är inte den jag tror jag är.

- Jag är inte den andra tror jag är.

-Jag är den jag tror andra tror att jag är. 

Men då är frågan vill jag verkligen vara den som jag tror att andra tror att jag är? 

Vem har jag varit, vem har jag blivit och vem kommer jag att vara?

En sak som jag med säkerhet ommer ha i mitt hjärta är att Jag faktiskt är Cuffs. En personlighet som har stärkt mitt självförtroende en hel del :) 

kram och puss 

Dagen har varit lite si och så, gråten har suttit i halsen minst sagt hela dagen även när Christina fick mig att skratt...

Var på föreläsning och sedan till iso för att jag ville vara med på Antons "första" möte. Väldigt länge av dagen gick det bra för mig, jag var glad och inte allt för besvärade av livet, men sedan brast det.  Jag viste inte vad jag ville, hade enormt delade känslor över att jag skulle åka hem. När teddy kom och kramade om mig när jag stod där i köket började tårarna att falla. Jag började tänka på min syster som är med mamma och pappa varje dag, hur orkar hon? Ja som knappast orkar än om jag har distans till det hela.

Men jag var i iso där tills mötet började men sedan gick jag väldigt fort för då hade jag bestämt mig för jag skulle hem hem.

Mamma blev jätte glad över att jag kom hem, hon viste inget innan de hämtade mig vi tåget. I och imorgon fyller hon 60. Då blir det middag hos min bror, fast mamma och pappa vet iget än. Det jobbigaste är att inte veta om det är den sista födeledagen hon firar, vad kommer häna sen? Ska man räkna år, månader eller vad ska man räkna i? Hur länge har jag möjlighet att få ha kvar min mamma och pappa i livet? Vad kommer hända med allt. Visst att jag ofta tycker de är jobbiga och besvärliga, men jag älskar dom mer än alt annat. Inget kan ersätta kärleken till mina föräldrar.

nattinatti!