Sitter nu bara och njuter av livet med en mp3 i öronen, tänker på att jag inte får glömma raggsockorna nästa gång det är dans.

Aldrig glömma att mitt örhänge (ligger på stranden i Kärra)försvann under vår ”första” kväll.

Samt aldrig glömma den första midsommar aftonen jag inte var hemma, tillbringade jag i kärra med dig, och att på dagen stod regnet som spö i backen.

Något som jag aldrig kommer att glömma är dem lördagarna du gick upp i ottan och kom till mig på torget, Långås loge, Lygnevi, en stor vattenpöl på Lisebergs dansbana, promenaderna vid Chalmers och samt den första gången jag träffade dig på dansgolvet på påskdagen på Björkgården. Du fick mig att tänka på vad jag skulle äta för att må bättre, du fick mig att våga…

Det jag vill är att vi alltid ska vara vänner och dela både glädje och sorg(delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är delad sorg…)

Jag tar på mig en tröja för att jag fryser.

Jag tar på mig raggsockor föra fötterna är kalla(för att slippa känna gruset som ligger i skorna)

Jag tar på mig den varmaste mössan jag hitta för det viner i öronen.

Jag tar min vantar för att varma mina händer.

Jag tar på mig regnjackan för att skudda mig mot regnet.

Men inget av dessa saker värmer lika mycket som en kram från en riktig vän!!