Då var det skola igen, föreläsningen är va klarad och delar av laben med. Ska vara tillbaka vid halv ett och fortsätta. men bara en halv timma eller nått...

Just nu önskar jag att jag inte var någonstans, allt känns bara så jävligt jobbigt, och jag komplecerar saker hela tiden. Och vet inte ens var jag vill längre, ena stunden vill jag det ena och andra stunden nått helt annat.

Hur ska jag göra!??

När det gäller frågan om M så tycker jag att han e värd nått mkt mkt bättre än det han har nu. Sedan känns det som om mor och far tycker om honom mkt mer än ar jag gör, men visst det hade varit värre om de inte hade tyckt om honom.... men men

Jag kan ju inte längre ens tygla mig själv!

Känner mig så neggativ till allt hela tiden, men ändån e det bara att le och va glad för det ska man ju vara. Önska att jag skadade mig riktigt illa snart,och då verkligen se vem/vilka det e som gentligen bryr sig.

önskar att livet vore lättare än vad det e!!!

 

"Stark"

13 maj 2009 08:45

Livet är inte alltid så lätt. Ibland vill man så mycket, men vet inte alltid hur man ska tacklas med hindren på vägen. Finns två sätt att ta sig förbi hinder: 1.riv dem 2.gå runt dem. Att välja alternativ ett kanske är ett måste ibland, men kanske även det svåraste. Alternativ två ska användas när man tycker sig se något större värde i hindret som bör sparas av någon anledning. Den svåraste formen av hinder är de som rör sig och man inte vet var man har, svårare eftersom det då är mer komplicerat att ta ett beslut om vad som borde göras.
Oavsett vad man väljer så är det alltid jobbigt att stå i ett vägskäl och fundera på hur man ska göra. Ju mer man tvekar desto jobbigare blir det.
Tro på dig själv och gör din röst hörd så andra vet vad du vill. Allt kommer nog ordna sig ska du se:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...