hej hej!

ligger i sängen och skall försöka sova, skulle anta att tårarna smeker mig till söms även denna kväll som många andra kvällar... Känner mig så trött på attl och alla, önskar mig bara lugn och ro där jag kan få ro om mig själv lite, inte ett jävla jobbande hela tiden, snart e det jag somm ligger däg vid trösklen på väg in i väggen... Har nu och har en längre tid haft en väldigt kort stubin, så fort nån säger nått till mig som går emot min vilja ligger jag där och mår piss. Är det någon som har ett dåligt humär eller på nått sätt inte är sig riktigt glad går detta lätt över på mig och jag mår skit, det räcker med så lite. Känns som om jag läser av all negativ stämning och lägger beslag på den.

JAg e så rädd att min sis snart går in i väggen igen, hon var där förra våren och tror att hon är på väg dit igen, hon har aldrig nån lugn och ro så att hon kan vila och bara ta det lugnt och njuta av livet. Alltid skall det finnas saker hon måste göra, jobbade över en hal arbetsdag i skolan i veckan, var i dag i torslanda och visade en runde och imon ska hon baka igen, när faan har hon tid att njuta av livet? e det så "folk" vill att mitt liv sak se ut?? slit slit och slit, visst du tjänat pengar men du kan ju bara stapla dem på hög och inte göra nått med dem.

Känner ett väldigt stort behov av att flytta hemifrån och skapa mig ett eget liv där jag själv betämmer  vad jag skall göra och när. En etta i götet hade varit perfekt eller en tvåa eller trea med marielle också i göttet :P det hade varit perfekt!!!!

god natt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...