Just nu känns det som om någons lycka gräver en djup grav hos mig. Men varför? Varför kan jag itne glädjas med personen egenterligen, jag har ju haft mina chanser men inte tagit dem, och jag vet att jag inte känner något spec för honom. Men ändå började ajg gråta av avundsjuka när ajg såg att han hade ändrat till förhållande på fb. Varför an jag inte glädjas med honom och bara hoppas på att det ska gå bra för honom..?

Jag vill, jag vill inte, Jag vill, jag vill inte, Jag vill, jag vill inte, hur svårt ska det vara att veta vad man vill här i livet? Varför nöjer man sig inte bara när det är bra? Har aldrig förståt mig på det och kommer aldrig att gör adet heller... 

Just nu önskar jag bara att det finns någon där ute för mig med, jag vet att jag säger att jag inte vill ha något förhållande, men trots det vill jag det. Vad vill jag egenterligen? Vad gör ja gegenterligen? Frågorna är stora, och jag har inget svar på dem... :'( 

Zzzzz snyftsnyft zzzzzzZ