Det har visat sig att det tydligen går bra för mina ex... Jag bitter? Aldrig skulle jag ;)

Det är en speciell känsla som uppkommer när jag frå reda på att mina ex har kommit längre i livet än vad jag. Den ene är fördig med skolan och flyttar till stockholm för att jobba. Den andre ska visst bygga hus.

I bland/ rellativt ofta funderar jag på hur livet skulle sett ut om jag fortfarande  hadde varit tillsammans me någon av dem. Samtidigt infinner sig tanken, varför gjordes det inte ett försök till för att se om det kunde fungera? Ibland funderar jag att detta är inte likt denne person, men samtidigt kan ju denne person ha ändrat sig lika mycket som jag har gjort.

Tankarna är många och förvirrande.  

Ensamheten är stor och skrämmande.

Dags att sova efter en underbar kväll med min emma <3

Mitt i läsandet om hur lac regleras flyger tankarna iväg. Inte till det man hade hoppats (dvs. genreglering), eller det beror på hur man ser det, på sätt och vis är det ju "genreglering"... ;)Plötsligt mitt i läsandet började jag fundera på hur jag skulle reagera om M och M skulle skaffa barn. Egenterligen är det ju inte en otänckbar tanke, men det känns oerhört obehaglig...