Jaha, då är klockan 00,05 och jag borde vekligen sova igen, men jag orkar inte det. Trots det att jag kommer att vara enormt trött imorgon.

Dagens arbete är jag faktiskt nöjd med, har idag/kväll/natt äntligen skickat in mitt arbete ihopp om att Matias ska hina kolla på det och jag ska få tilbaka det innan måndag. Altså frågan är om han hinner och kan kolla på det imorgon? hade varit fint om han kunde det.

Ja gör framsteg och baksteg hela tiden :S

Det stora framsteget är att arbetet är inne för granskning och tro det eller ej men jag har fakriskt skrivit det på engelska!! :D, och jag tyckte inte att det var allt för dålig engelska heller, me ja gförväntar mig nästan att det kommer att var en hel del rödmarkeringar i det när jag får tillbaka det, språket är säkert helt kasst...

Baksteget/en är att jag tänker och över analyserar saker, ingen bra egenskap alls! Varför kan inte både manen och kvinnan komma från venus, då hade ju livet varit så mkt lättare. Tänk hur lätt det skulle vara om vi täknte likt?, eller vänta lite det kanske är det vi gör och därför blir det fel..., borde kanske lyssna på SMs råd lite mer, han är ju trots allt klok den lille pögaspolen. Så svaret är kanske och sätta sig ner och lyssna på SMs kloka prat om allt och inget...:p Han må vara den nya schweiz...;)

Oh, nu är det bara en vecka kvar tills paketet kommer på posten :D, det ska bli sååå roligt. Kan inte förneka att jag inte längter...:P ska bli skoj.

kram och god natt 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...