Påsken är snart över, jag har piggnat till ,ifs.det har nog mad att jag just nu går på energidyrck... och inte vill sova. Har fram tills i lunch sovit nästan konstant sen jag kom hem till fbg. Har inte fått gjort någonting nästan, förutom lite på mitt arbete i eftermiddag. Men orka göra mer på det nu. Vet att jag borde men jag klarar inte av att focusera på det.   Men känns nu iaf som om jag har börjat närma mig slutet, ska snart börja bra åt säcken så den snart kan bli ihopknuten. Undra om jag kan bli färdig med denne artiklen idag, då känns det ite som om det är så extremt mycket kvar... eller vänta nu! det är faktiskt en hel del kvar när jag är färdig med denna del. 

Känns just nu som om jag har tusen tankar och funderingar i mitt huvud. Vad ska jag göra av mig själv, vad vill jag egenterligen göra, vad gör jag... Just nu känns det som om jag bara längtar tills på fredag då det är pyssel och mys i iso och sen är det valborg vilket ska bli så underbart kul. Tiden där emellan känns som om jag skiter i just nu, det är skola med en jädra massa labbar och skit som ska göras, men ORKA! jag vet att jag måste men jag orkar inte!  Jag vill så gärna men tiden räcker inte till, eller jo, tiden finns där men jag orkar itne med allt jag borde. 

Sen slänger jag en oc hannan tanke på patrik med, men jag vet jag borde inte det, det är dumt att jag gör det.  Men men det är så mysigt att somna i hans famn... 
Ne nu ska jag upp och hämta ett par sockar sen ska jag försöka fortsätta att skriva :)

kram och Puss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...