Klockan är mycket och jag borde sova, men när saker tynger mig måste jag skrava av mig..
Jag önskar jag kunde dränka mitt hjärta i alkohol och det aldrig lärde sig överleva det. jag önskar att jag kunde känna en glädje, men NEJ tydlige går det inte det. Det enda jag känner är en sorg i mitt hjärta och tårar i mina ögon som aldrig vill trillar ur. Konstant kliar det i halsen som om jag sjväler gråt efter gråt... Känner mig så trött på allt som erbjuds, känner att jag inte vet vad jag vill. Känner att jag verkligen saknar någon som vill bry sig om mig och titta på mig i ögonen och fråga hur jag mår. Saknar någon som ser och kan torka mina tårar när jag i min ensamhet gråter.

Gillar inte att leva med fasaden och hela tiden säga att allt är bra och att senare åter igen inse hur man inte kan glädjas av saker.

Känns som om det faktiskt är först nu som jag inser att du är på väg bort från mig, nu jag inser vilken tabbe jag en gång gjorde. Det som en gång var kan ingen ta ifrån oss och det kommer aldrig att försvinna. Det är den enda glädjen jag just nu kan känna.

Du satte ett spår i mig som växer och växer för varje dag, du satte ett spår i mig som aldrig kommer att försvinna.  I mitt hjärta finns du alltid kvar vad som än händer! Jag kommer alltid att finnas för dig när du behöver mig. Bara ett samtal bort och jag finns där.
Jag försöker desperat säga till dig att jag finns för dig, men jag får inget svar, men jag hoppas iaf att du begriper det.

Sov sött!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...