När jag täker tillbaka på den tiden som e gång var, ser jag bara lycka och kärlek, närhet och ömhet. Ett liv som jag idag vill ha. tänker jag ett steg till kommer jag ihåg trarna jag föll i min förvirrhet, dagarna jag bara vill vra själv, dagarna du troligen inte förstod vad som var med mig. Jag var impulsiv och sökte spänning i vardagen. Du gav mig all du kunde och lit till men det har jag fttat först nu. Du hade kunnat ge mig ett liv med kärlek och allt där till. Du hade en vilja, men lysnde nästan alltid på mig. I sommr inså jag att du troligen hade det svårt när det tog slut. Dina kännslor var äkta och du ville egenterligen mer, men jag såg bara för bi dem.
Du sa en gång när vi låg i den oerhört obekvma sängen och skulle sova efter att ha tittat på film, "Det känns som så det var förr..." Morgonen där efter kysste du mig i dörren när du skulle åka till jobbet, kommer ihåg att då kändes det som om att vi fortsätter här som om inget hae hänt. Du lämnade din tandborste i bardrummet... Men ack, så blidde det ej. Jag i en förvirrad själ, ville flera saker. En helt ny värld höl på att öppna sig och jag ville åt det hållet, men jag tänkte inte på att du kunde följt med...
I mitt hjärta kommer kärleken till dig alltid finnas kvar!

Idag är ingen vanlig dag... eller var jo, nu är det ju det, men för några år sedan var det inte det. Då var det en stor dag för idag var det någon som fyllde år. Kommer ihåg sista födelsedagen jag var med och firade. Då satt vi i trädgården ho hans föräldrar och höll om varandra och njöt av utsikten över åkrarna, skogarna och åt vinbär. En bit längre bort gick din mor och mormor och strosade medan vi bara satt där och njöt av varandra. Kommer aldrig att glömma hur mycket jag gillade din far, han var en helt fantastiskt svärfar, dock tror jag inte jag sa det till dig någon gång. Men jag tror du märkte det. En fråga jag ofta ställer mig själv är hur det går med ditt gitarr spelande. Tränar du fortfarande eller har du gömt gitarren i garderoben i samband med att glömma mig?
Mitt liv känns just nu som om det kantas av förvirring och efterklokhet. Saknaden efter saker jag har haft är enorm, längtan över att allt löser sig är ännu större. Just nu längtar jag efter min aldeles underbara Anna, en helt underbar person som jag lyssnar på och försöker "lyda" ;). Vist saknar jag även alla andra vänner som jag inte har träffat så mycket nu i sommar. Men Anna är speciell, ibland känns det som om hon läser mig som en öppen bok, vilket är skönt. Hon säger till när hon tycker jag gör fel,men hon klagar heller inte på mig när jag gör fel och täker konstigt. Just nu skulle jag behöva både en och två uppläxningar an henne. Tänker ibland på den sommar hon bodde här nere, timmarna vi satt och åt kakor och bara pratade skit, timmarna vi var ledsna i varandras famn, timmarna vi var glada över att få lära känna varandra.
Puss och kram för nu väntar mjölkmarmeladen på "hemmafrun" ;)