Jag vet att jag har världens underbaraste familj, jagvet att jag har världens underbaraste vänner, jag vet att folk bryr sig, men ändå känner jag mig oerhört ensam och stundvis väldigt sorgsen.
Jag vet att det låter konstigt men det känns som om det är jag mot hela världen. Jag försöker göra det bästa av situationen, men det går inte hela tiden. Tankarna springer nu iväg till hur kommer helgerna bli när skolan börjar igen... Hur ska jag ha tid med mig själv?
Ibland undrar jag om det inte vore lättare att bara försvinna..