Jag sitter dagarna egenom med mitt kandidatarbete, och hoppas på att snart se ett slut... men just nu ser jag barar toppen at ett isberg skulle jag tro. Känns som om det inte finns så extremt mycket forskning på det som jag vill hitta... men men jag får fortsätta att läsa mig framåt, ska jau träffa handledaren på onsdag, så får la lägga upp mina problem som jag har då.

Åh, det är la ingen som har hört innan hur mycket jag hatat tenta plugg?? Nä, trodde knappast det. Trots att det itne är jag som har tenta så har jag sittit i skolna minst lika mycket som personerna som tentar pluggar, fast jag vet att jag inte mår så extremt bra av det...:S  Nästa vecka ska jag också försöka sitta där minst 10h/dag, får se hur det går...

Nu saknar jag en person som kramar om mig när jag som mest behöver kramar, samt en famn som jag kan krypa upp i och gråta i när jag inte vet varför jag gråter. Förstår inte varför jag plötsligt i ett par dagar bara har kännt mig så ledsen, och tårarna bara riner ner utan anledning. Jag har inte brist på vänner som bryr sig om mig och som jag kan prata med, förstår inte varför det river i halsen, näsan snörvlar och tårarna droppar sakta ner för kinden... VARFÖR???

Nä nu är det snart dags att sova känner jag, är helt slut efter 9h i skolan..

puss puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...