Jag sitter dagarna egenom med mitt kandidatarbete, och hoppas på att snart se ett slut... men just nu ser jag barar toppen at ett isberg skulle jag tro. Känns som om det inte finns så extremt mycket forskning på det som jag vill hitta... men men jag får fortsätta att läsa mig framåt, ska jau träffa handledaren på onsdag, så får la lägga upp mina problem som jag har då.

Åh, det är la ingen som har hört innan hur mycket jag hatat tenta plugg?? Nä, trodde knappast det. Trots att det itne är jag som har tenta så har jag sittit i skolna minst lika mycket som personerna som tentar pluggar, fast jag vet att jag inte mår så extremt bra av det...:S  Nästa vecka ska jag också försöka sitta där minst 10h/dag, får se hur det går...

Nu saknar jag en person som kramar om mig när jag som mest behöver kramar, samt en famn som jag kan krypa upp i och gråta i när jag inte vet varför jag gråter. Förstår inte varför jag plötsligt i ett par dagar bara har kännt mig så ledsen, och tårarna bara riner ner utan anledning. Jag har inte brist på vänner som bryr sig om mig och som jag kan prata med, förstår inte varför det river i halsen, näsan snörvlar och tårarna droppar sakta ner för kinden... VARFÖR???

Nä nu är det snart dags att sova känner jag, är helt slut efter 9h i skolan..

puss puss