Asså hur kan vara bitter äver att man ibland är glad? Gillar inte det riktigt, men tydligen lyckas jag med det... Var ute och fikade mer emma innan och hade mycket trevligt, och kände mig väldigt glad. Men när jag sedan kom hem insåg jag att jag blev bitter över att jag inte kan vara glad konstant. Önskar att jag har tid att umgås med henne mer än vad jag har. Men snart ska vi iaf gå på bio och mysa bara jag och hon :)

Vill så gärna sluta med att vara bitter och bara släppa loss, men tyvärr så har jag svårt för det. 

Drömde i natt att emma sa " Man kan så på ditt nagelack hur du mår, ju mörkare lack du har ju sämre mår du" och det är sååå sant.

puss puss

Ska egenterligen plugga men det går inte så bra...:S Tänker på allt annat om jag borde glömma. Tänker på det liv jag en gång hade, ett liv med glädje och skratt. Ett liv som jag saknar en tid jag vill ha tillbaka. 

Jag krossade hans hjärta, troligen två gånger, men trodde inte det. Nu inser jag att det är mitt egna hjärta jag krossade. Jag ville då leva i nuet och var ung och dum, nu är jag äldre och bitter istället. 

Först när jag insåg att jag inte kunde få tillbaka dig insåg jag att jag hade fått ett problem och att jag var tvungen att  ta tillvara på det jag har. Men vad är det jag har nu? Inte dig iaf... Tar jag mig genom mitt rum finns det något som påminner om dig på varje kvadrat meter, och vart jag än annan stans jag tar mig finns minnena också. Det spelat ingen roll, vart jag vänder mig eller gör i denna lilla stad blir jag påmind av dig. Jag känner att jag snart måste fly, och jag någonsin ska kunna glömma dig... Fly till storstaden, till mina 18kvadrat, till studierna och den obefintliga fritiden, där jag är sysellsatt hela dagarna och inte hinner tänka på dig och allt jag saknar.. 

Jag har den senaste tiden tillbringat timmar och åter timmar att tänka på saker som jag känner har gått fel. Varför tog jag och blev bitter av mig? Må hända att jag tänkte mycket innan men då var jag ite bitter iaf. Vart tog den glada och spralliga "jag" vägen? Varför känner ja mig konstant besvikn på mig själv, varför kan jag alldrig vara nöjd med det jag gör? Man säger att man ska lyssna på sitt hjärta, men hur fasiken ska man veta att det är rätt? Vem sitter på svaret om allt? Jag hade Sååå gärna velat ha det. Någon som har ett faci på hur jag ska leva mitt liv? Ge det till mig!Jag kan inte riktigt berätta vad det är jag vill, för jag vet knappt vad jag vill. Det enda jag just nu känner är en sorg i mitt bröst över en tid som försvann som jag inte han att sörja, den kom tillbaka men jag fatade inte då att jag skulle ta chansen. Vem vet? jag kanske hade vatt glad ochkunde se liver med ljusa ögon. Men nu tog jag den inte, såå nu är jag här och deppar över det...:(:(nattinatti!

Sitter och mörkerkurar under en filt med iskalla fötter i min lägenhet... just nu faller snön utan för och åskan slår, undra hur länge det får ligga...

Att sitta i min ensamhet är inte alltid nyttigt för mig, just nu när det går framåt för mig i skolan och jag slappnar av börjar jag tänka på saker som en gång hände som jag inte än har smällt. En tid som var som troligen inte kommer tillbaka, en tid jag alldrig koller att glömma, en tid som har format mig enormt. Saker som hände kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och dig kommer jag alltid hålla av. I bland är facebook inte en bra sida, att hoppa runt bland olika människors sidor för att luska reda på en efter en sak och sedan försöka lägga ihop dem är inte en good idé. I bland längtar jag bara tillbaka till den tiden då jag fick komma och gå precis som jag ville hemma hos dig, den tid då jag önskade att vi skulle förlova oss för jag trodde du var min för evigt. Det jag bär med mig i mitt hjärta idag är bara de roliga minnena vi hade tillsammans. midsommarfesterna, nyårsfesterna, helgerna, våra dagsturer till götet och allt annan vi gjorde tillsammans. Ditt glädje över din gittar, kommer jag aldrig att glömma, finns den kvar? använder du den? Det är frågor som dyker upp var och varannan dag. 

Frågan är egenterligen hur skulle det vatt om vi träffades för första gången i dag, skulle vi vara varandra mer lika eller skulle vi bara bli vänner? 

Att hitta nåon som kommer att leva upp till dig, kommer jag aldrig att göra, kommer mitt hjärta någon gång slå lika mycket för någon annan?

Hade vi varit tillsammans nu hade vi  snart varit ihop i 4år.

Jag kommer alltid att älska dig "hjärtat" än vad som händer och sker, ochdet hoppas jag att du vet....

//<3

Det var inte igår jag kände hur jag grät och grät... det var visst i fredags när jag träffade Therese, itne varje dag det första man gör ar att sätta sig och gråta inför en helt främmande människa. Men på nått konstigt vänster var det det jag gjorde. Känns skönt att jag ska träffa henne på torsdag igen, och då får vi se hur det går. Ikväll har det varit tufft, har knappast haft någon koll på mig själv, men har dock lyckats hålla tårarna inne och inte låta dem rinna. Det som jag förr såg som vardag har nu blivit för mycket för mig och jag klarar inte det utan att känna mig helt slut.

Nu är det dock dags att sova.

Natti natti 

Det var länge sedan jag skrev här nu. Senast var när älskade morfar dog. Saknar honom och hoppas att han är med mig ändå. 

Har varit sjuk en del den senaste tiden, den jävla förkylningen har inte gett sig sen repe tog slut.  Men jag mår iaf bättre. Sova och hostmedicin är bra saker ;)

Åh, blev så förvånad i torsdags när aj gfick ett sms med fråga om man fick bjuda mig på mat på i helgen som var, eftersom jag fylde år. Men jag åkte hem till mor och far för att fira så jag hoppa på att bli bjuden på mat snart...;)

För övrig är livet fullt att studier och förenings-tjohejsan...

kram och puss skriver mer en annan gån jag her mer tid..:P 

Sitter här hp jobbet och gör både det ena och det andra. Känner att veckan inte blev lika lätt som jag hade hoppats på. Jag som hade sett fram emot att få vända på dygnet så jag kunde jobba natt men det blev inte som jag hade tämkt mig. Tror iaf att ajg imon har sovit tillräckligt många timmar så jag ska var utvilad och kunna jobba (skriva på mitt arbete på arbetstid) lite mer effektivt...
Lördag kvällen skullejaag tillbringa i laholm i goda vänners sällskap, jag var där men jag åkte hem igen hyfsat tidigt för att åka in till Morfar och vaka över honom. Jag och syster min satt där hela natten och vakade över honom, vid 01,30 vaknade han till och var orolig och han greppade efter något i luften. jag tog då tag i hans hand och försökte prata med honom för att göra honom lugn. Jag kännde mig så hjälplös,och kunde inte göra något ting för att hjälpa honom. Tårarna bara rann ner för kinden och tänkte på allt morfar hade gjort för oss barnbarn under sina år. Sedan satt jag och syster min och pratade om olika minnen som vi hade av honom. Tårarna fortsatte sedan att falla när jag åter igen tittade på honom och åter igen insåg att hanns timmar var räknade, eller var det bara minuter. Han fick en dos morfin till för att kunna somna om. Resten av natten sov han, jag och syster turades om att vara vaken, eller snarare ingen av oss kunde sova riktigt då vi hela tiden lyssnade på morfars andetag för att höra så att han inte slutade andas. vid 08-tiden kom min moster och hennes man och löste av oss så att vi kunde åka hem och sova. Jag hade bestämt mig för att jag skulle tillbaka på eftermiddagen innnan jag började jobba, jag skulle bara hem och soca lite. Jag kom hem åt lite frukost och hann lägga mig i sängen innan min moster ringde och sa att han nu hade somnat.

Tårarna forsade nu ännu mer. Jag, pappa och syster åkte in till hans hem igen för att ta ett sista farväl av honom. Där låg han och sov, det enda som skillde honom sedan tinmmarna innan vara att han var så mycket blekare nu. När jag kom fram till sängen och skulle säga hej då till honom, orkade inte benen bära mig längre, jag satte mig på huk och tårarna höll och höll. Sedan satte jag mig på en stol på andra sidan sängen och höll hans hand och bara önskade att han skulle leva. Jag ille inte släppa honom, kunde inte varmen från mig överföras till honom så han fick liv igen. Jag ville inte att det skulle vara sant, jag vill ha kvar honom här.

När vi sedan skulle gå resta jag mig och gav honom den aldra sista kramen, när jag sen stod i fotänden och tittade på honom drast jag i gråt igen, och benen vile vika sig igen, men då kom syster min och omfamnade mig så jag inte skulle ramla...

Jag som skulle börja jobba klockan 20,00, hur skulle jag kunna det utan att få sovit på ett dygn... Jag sov någon timma innan jobbet började och sen fick jag gå hem tidigare på natten.

När jag sedan vaknade vid 16,30 på måndagen så känndes det så tomt och vemodigt, men jag vet ju att han är ju där han vill vara. Det tog lite längre tid än han hoppats på innan han kom dit. Men endå, jag vill ju ha honom kvar!

Morfar i mitt hjärta finns du alltid kvar, jag hoppas du finns där på andra sidan och tar emot mig om ett antal år.

Vem är det geneterligen som är barnbarnet? Är det jag eller är det du?

Puss, jag älskar dig!!!

Snart ska lilla jag hoppa ner i sängen och försöka sova något denna natt. Föregående natt sov jag inte en blund, låg i sängen oc hvände oc hvred på mig i 5h innan jag gick upp för att åka till jobbet. Som tur fanns det kaffe färdigt när jag kom så jag kunde överleva morgonen. Kroppstemperaturen pendlade enormt, gixk från stundvis ha bara t-shirt till att ha både tjocktröja och labbrock... Inte alls behagligt!! 

När jag komm hem tog jag och la mig och sov i solen i någon timma för att sedan åka till syster och spela kubb och mysa.

Mycket av dagarna har gått tå till att tänka med. Tänka på saker jag inte borde. Tänka på hur mycket jag inte vill förlora kontakten med en viss person. Tänker påallt vi gjort tillsammans. Senast solg det med sinaste gången vi hade sex och hur jag övertalade dig att sova över hos mig trots att du skulle jobba tidigt nästa morgon. Kan fortfarande se bilden av dig i dörren där du står och vill att jag ska komma fram och ge dig en kyss. Inte vilken kyss som helst utan "med överläppen".  Jag har också kommit och tänka på alla dessa filmer vi såg tillsammans, alla möjliga, jag vet nu exakt vilka filmer du gillar och vilka du inte gillar.

Härom dagen då jag städade mitt rum hemma hos mamma och pappa fann jag ett kort som jag en gång fått på mig och dig, jag kommer ihåg den dagen kortet togs, hur glad jag var över att du var mig, och det syns så tydligt på kortet! 

Jag önskar att jag hade saknat dig tidigare, men tror det är först nu jag på roktigt sörjer över att det då tog slut. Saker hände så fort, och saker har ändrats och det har även jag och du. Kanske hade vi passat bättre ihop idag än då eller så hade vi inte det. Det verkar vi ju inte kunna få svar på nu.

Jag kommer alltid att älska dig på mitt egna lilla sätt, även då du älskar någon annan.

Du kommer alltid vara en vän för mig!

kram och natti natti!