Sista dagen på denna påskhelg har lidit mot sitt slut. Jag har aldrig sett påsken som någon viktig helg och inte heller speciell trolig heller... Men årets påsk har nog varit den jobbigaste någonsin... Att se både mamma och pappa vara matta och uttråkade är inget man önskar. Att höra ängslan i mammas röst när hon förstår att jag inte kommer hem till dem nästa helg skär djupt i hjärtat.Samtidigt som jag är nere över en sak börjar jag tänka på andra saker som också ligger och tynger mig normalt. Vet inte om det är för att skingra tankarna... Var igå ute och gick en sväg med min sysyer igår då vi kom fram till att livet är skört och orättvist.Först min syster som jag skulle ha haft men som dog efter bara en dag. Sedan värken som mamma fick i samma veve som jag föddes, vad jag fått höra fick vi/mamma tillbringa mer än ett halvår på sjukhuset. Sedan lilla jag som hade astmaanfall, spydde och hadde näsblod konstant när jag var liten. När jag var ca5år gammal fick pappa tumör vid ögat, inför denna operation var allt förberett ifall det värsta skulle hända om operationen inte lyckades, men som tur var lyckades poerationen men hörslen på ena örat försvann. Därefter i några år hände inger mer än att pappa fick operera hornhinnan några gånger. Mamma fick för några årsedan operera bort en knuta i livmod. För kanske 4år sedan då vi fick reda på att pappa hade fått blodcanser. Den dagen tillbringade jag med min dåvarande pojkvän ihop krupen i hans famn i soffan hemma hos mamma och pappa. Sedan något år efter åkte pappa in till sjuhuset i mellandagarna för att få reda på att han då hade fått blodförgiftning och sedan lunginflammation på det. Som tur var klarade han detta också. Men sedan dess har han inte mått jättebra, han har stundvis fått sin behandling mot blodcansern via någon form tablett som han tar hemma. Han är med jämna mellarum inne för att få mer blod för att blodvärdet är så lågt. I början av detta året fick vi reda på att pappa kommer att behöva någon kraftigare behandling under våren/ sommaren. När man nu mentalt förbereder sig på att pappa ska behandlas får man reda på att mamma också har fått canser i höften samt en knuta i livmodern. Nu känns det som om det enda som återstår är att någon av oss syskon ska bli sjuk.Dags att försöka sova för imon blir det skola.nattintti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...