Tvingade mig upp tidigt idag för att ha labb klockan 8a. Både jag och min labbpartner var eniga om att det var mordförsök att försöka få upp oss så tidigt om vi vanligt fall inte börjar före 13. 

Efter att labben var färdig och rapporten inne tog jag mig ner till mitt andra hem "isobaren". På vägen dit sprang min tankar iväg på annat håll och jag började tänka på mamma och pappa och tårarna började sippra ut.. Jag började då fundera på varför jag började gråta just nu, en tanke som slog mig då var att jag var påväg "hem" till ett hem där alla stod med öppna famnar för att trösta och stötta mig. Men den tanken började tårarna omma igen. Aldrig har jag känns att så många har brytt sig om mig och funnits där för mig när jag behöver dem. Alla dessa varma kramar ger en hopp och kraft att inte åka ner i ett djupt hål och försvinna. Att krypa upp i hörnet i soffan i iso utan att någon kollar snett på en utan att alla tycker att det ä normalt för att vara jag. Till det hörnet finns en speciell kärlek. 

Under kväller pratade jag med min syster och hon gav mig en annan syn på det hela än vad mamma gav. En syn som var en aning mer smärtsam.

Hopet och viljan är det sista som överger en!!

puss och god natt!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...