I dag har pappa varit inne och fått sin första av de 8 i Cytostatikabehandlingen. Så nu måste man vara mycket försiktig när man är hemma så att man inte är förskyld eller något. 8 tillfällen med 3v mellanrum, det kommer att ta ett halv år. Nu känns det som om kampen har börjat på riktigt, nu faan ska det där javelskapet till monster försvinna. Kom idag på att jag inte ser cancer längre som en sjukdom utan ett hemskt jävla monster som kommer och förstör. Det ska för faan inte överleva! Det ska besegras till varje pris, än hur mycket svett och tårar de ska tvinga fram hos mig så får det inte vinna!

Tdigare har jag aldrig rikitgt förstått hur viktig cancerforskningen är, visst jag har förstått att den är viktig, men nu på ett helt anna plan. Nu kan jag förstå hur folk kan lägga all sig tid åt forskning om cancer, vem vet kanske gör jag det om ett år? Kanske sitter jag där natt och dag vid en dator för att försöka dra mitt strå till stacken med att hjälpa forskningen framåt inom lukemi eller någon annan form av cancer. Känns konstigt men just nu längtar jag tills jag får påbörja mitt masterarbete om det där jävelstyget till monster.

Sedan har jag stortsett bestämt mig för att tillbringa sommaren hemma hos mamma och pappa. Skippar allt vad sommar jobb heter i annan stad än nära mina föräldrar. Jag ska vara där och stötta dem genom hela deras behandlingar, jag ska vara där och ge dem all den kraft och kärlek jag kan.

För till våren ska VI ut och resa och fira att vi har vunnit! ;)

Till alla er som säger att jag kan ringa dag som natt, ni vet inte hur mycket det värmer i mitt hjärta!!! <3 

Ni som aldrig har lämnat mig ensam efter att jag var varit ledsen.

puss och god natt!! 

 

Teddy

13 april 2012 22:57

Tänker på er och håller alla tummar som går! Bort med alla monster!
Ska skänka en slant till cancerfonden, väldigt viktig forskning är det.

Ring när du vill!

puss och kram

alexxs

14 april 2012 00:39

Lovar att höra av mig när jag behöver det, försöker hålla mg aktiv och inte själv så länge det går på kvällarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...