Dagen har varit lite si och så, gråten har suttit i halsen minst sagt hela dagen även när Christina fick mig att skratt...

Var på föreläsning och sedan till iso för att jag ville vara med på Antons "första" möte. Väldigt länge av dagen gick det bra för mig, jag var glad och inte allt för besvärade av livet, men sedan brast det.  Jag viste inte vad jag ville, hade enormt delade känslor över att jag skulle åka hem. När teddy kom och kramade om mig när jag stod där i köket började tårarna att falla. Jag började tänka på min syster som är med mamma och pappa varje dag, hur orkar hon? Ja som knappast orkar än om jag har distans till det hela.

Men jag var i iso där tills mötet började men sedan gick jag väldigt fort för då hade jag bestämt mig för jag skulle hem hem.

Mamma blev jätte glad över att jag kom hem, hon viste inget innan de hämtade mig vi tåget. I och imorgon fyller hon 60. Då blir det middag hos min bror, fast mamma och pappa vet iget än. Det jobbigaste är att inte veta om det är den sista födeledagen hon firar, vad kommer häna sen? Ska man räkna år, månader eller vad ska man räkna i? Hur länge har jag möjlighet att få ha kvar min mamma och pappa i livet? Vad kommer hända med allt. Visst att jag ofta tycker de är jobbiga och besvärliga, men jag älskar dom mer än alt annat. Inget kan ersätta kärleken till mina föräldrar.

nattinatti! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...