Ligger hemma i soffan hos mamma och pappa och gör så när som ingenting. Dock hade jag sovmorgon idag fram tills marielle ringde och väkte mig, vilket var helt underbart med tanke på att jag under veckorna inte sover bra. Inatt vaknade jag bara 2ggr vilket nästan innebär att jag har sovit hel natten :). När jag igår kom hem till mamma och pappa gick jag och la min på soffan innan vi skulle äta, men knde inte somna, men efter maten somnade jag som en stock och sov fram tills det var dags för att fika. Jag har börjat fundera över om det inte var så att jag förra våren också var extremt trött, vilket kan vara vårdepretion. Men eftersom jag i år är trött men amtidigt inte kan sova så mycket jag hade velat. I går kväll ringde Niklas från kårkällan, min första tanke var du borde ju prata med Anton istllet för det är han som är ordförande nu, men jag sa inget utan lät han äga vad han ville ist. Jo då undrade han om jag vill vara serveringsansvarig på kårkällaren till hösten. Jag blev enormt förvånad men mycket glad, för det innebar ju att jag under mitt sittande år faktiskt har gjort bra intryck på någo iaf. och att alla inte tycker att jag är farlig och konstig. Men jag tackade tyvärr nej till erbjudandet, lite med tanke på att jag inte vet var som händer till hösten, och vad jag kommer att ha tid och ork till. Sedan känner jag mig nöjd med att jag inte har haft någon kontakt med en viss person på två veckor. Men snart är det nog dags att skriva hej till honom, eller fresten vi kommer ju träffat vid valborg, för det skulle vara konstigt om vi inte gjorde det. Samtidigt fins det någon annan jag borde rycka tag i och prata med, detta är dock inte min ide att jag ska prata med denne person utan andra som påstår att jag borde det, men samtidigt vet jag inte om jag hr mod att gära det... Men men kanske bör göra det..Nu blir det fika med familjen :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...