Dagen började med att jag blir väckt av min syster som frågar om jag vill komma upp och äta frukort med mamma och pappa innan pappa ska åka in till sjukhuset. Jag hoppad upp ur sngen och tog på mig min morgonrock och sprag ner till frukostbordet. då fick jag reda på att pappa hade börjat få en rådnad krig såret som blev vid inoprationen av slangen som han får cellgiftet i. Eftr som läkaren har gett klara instruktioner om att händer det något MÅSTE vi kontakta läkare. Sagt och gjort, han åkte in. Som tur visade det sig att det inte var någon fara, utan att en liten rodnar kan uppkomma i samband med läkningen. I kväll har pappa varit väldigt trött och illamåede vilket känns konstigt, och sämre kommer det att bli :/. Det farliga med att vara hemhemma nu är att här fikas x ggr fler än vanligt och då fikas det ofta vanligtfall. Dettaberor på att pappa rasar väldigt lätt i vikt just nu s allt för att han ska äta, och vem är inte kakmonstrt själv om inte min far. Så idag har det fikts vaniljmunk, kanelbulle, glass, stekta kaneläpplen och en formagetårta... Inte alls lite go saker...;) Kommer nog under våren/sommaren få lära mig att inte fika lika mycket som pappa, men det är ju inte lätt när det står på bordet...Min huvudvärk kommer och går hela tiden me det är troligen spänningsvärk. Sömnen går som det går med, kom i natt på att jag borde skriva upp vilka klockslag jag vaknar för att vara säker på hur många gånger jag vaknar under natten. På onsdag ska jag iväg för att träffa Anette, vilket jag ser fram emot, och hoppas att jag kan få lite råd från henne.Nu blir det att försöka somnaNattinatti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...