Då har 3veckor gått igen, snart kants vardagen med mindre pigga föräldrar och sprutor... Vet dock att om ca 10-15 dagar mås der bättre igen.
Imorgon är det dags för pappas kanske sista behandling, eller iaf sista av de planerade. Men det finns möjlighet till att de fortsätter med 2 behandlinar till. Detta beror på hur bra han hr svarat på behandlingen. Samtidigt som jag vill at han ska få 2 behandlingar till vill jag ju att ha ska slippa det. Men blir det bara bättre så är det värdt det.
Imorgon åker mamma ner till Lund för läkarbesök, och torsdag och redag r det behandling. on ska nu så sin 4e av 6 plaerade. Röntgen bilerna som togs för ca 2 veckor sedan visade på någon form av förändring. Läkaren hade sett någon form av celltyps förändrig, så vi hoppas på att det är död cellvävnad som syns.
Peppa peppa ta i trä...
nattinatti

När jag täker tillbaka på den tiden som e gång var, ser jag bara lycka och kärlek, närhet och ömhet. Ett liv som jag idag vill ha. tänker jag ett steg till kommer jag ihåg trarna jag föll i min förvirrhet, dagarna jag bara vill vra själv, dagarna du troligen inte förstod vad som var med mig. Jag var impulsiv och sökte spänning i vardagen. Du gav mig all du kunde och lit till men det har jag fttat först nu. Du hade kunnat ge mig ett liv med kärlek och allt där till. Du hade en vilja, men lysnde nästan alltid på mig. I sommr inså jag att du troligen hade det svårt när det tog slut. Dina kännslor var äkta och du ville egenterligen mer, men jag såg bara för bi dem.
Du sa en gång när vi låg i den oerhört obekvma sängen och skulle sova efter att ha tittat på film, "Det känns som så det var förr..." Morgonen där efter kysste du mig i dörren när du skulle åka till jobbet, kommer ihåg att då kändes det som om att vi fortsätter här som om inget hae hänt. Du lämnade din tandborste i bardrummet... Men ack, så blidde det ej. Jag i en förvirrad själ, ville flera saker. En helt ny värld höl på att öppna sig och jag ville åt det hållet, men jag tänkte inte på att du kunde följt med...
I mitt hjärta kommer kärleken till dig alltid finnas kvar!

Idag är ingen vanlig dag... eller var jo, nu är det ju det, men för några år sedan var det inte det. Då var det en stor dag för idag var det någon som fyllde år. Kommer ihåg sista födelsedagen jag var med och firade. Då satt vi i trädgården ho hans föräldrar och höll om varandra och njöt av utsikten över åkrarna, skogarna och åt vinbär. En bit längre bort gick din mor och mormor och strosade medan vi bara satt där och njöt av varandra. Kommer aldrig att glömma hur mycket jag gillade din far, han var en helt fantastiskt svärfar, dock tror jag inte jag sa det till dig någon gång. Men jag tror du märkte det. En fråga jag ofta ställer mig själv är hur det går med ditt gitarr spelande. Tränar du fortfarande eller har du gömt gitarren i garderoben i samband med att glömma mig?
Mitt liv känns just nu som om det kantas av förvirring och efterklokhet. Saknaden efter saker jag har haft är enorm, längtan över att allt löser sig är ännu större. Just nu längtar jag efter min aldeles underbara Anna, en helt underbar person som jag lyssnar på och försöker "lyda" ;). Vist saknar jag även alla andra vänner som jag inte har träffat så mycket nu i sommar. Men Anna är speciell, ibland känns det som om hon läser mig som en öppen bok, vilket är skönt. Hon säger till när hon tycker jag gör fel,men hon klagar heller inte på mig när jag gör fel och täker konstigt. Just nu skulle jag behöva både en och två uppläxningar an henne. Tänker ibland på den sommar hon bodde här nere, timmarna vi satt och åt kakor och bara pratade skit, timmarna vi var ledsna i varandras famn, timmarna vi var glada över att få lära känna varandra.
Puss och kram för nu väntar mjölkmarmeladen på "hemmafrun" ;)

Man inser vad en vän betyder när man klockan två på natten skickar i väg ett sms och undrar om den kan komma och sova hos en, och personen i fråga dyker upp och knackar på dörren 30min senare. Och sedan tillbringar natten med att lyssna på en och vara där. Vissa har verkligen förstått hur man fungerar. Tack för att du finns!!1

Den första dagen jag såg dig kommer alltid finnas i mitt minne.

Den gången du försökte kyssa mig men jag sa bara nej.

En gång viste jag vem du var men du inte vem jag var. 

Efter den kvällen trodde nog båda att inget mer skulle hända. 

Av livet ska vi lära, dess misstag ska vi bära.

Att lära av dess misstag, får hjärtan att brista.

Ett brustet hjärta är redan förbrukat.

Ett brustet hjärta är alltid ett brustet hjärta.

Den kalla kvällen när snön knasrade under fötterna

minns jag som den första kyssen från dig.

Den kväll tändes ett hopp, ett hopp om att få träffa dig igen.

Ett hopp som fick mig att se ljuset i livet.

Av livet ska vi lära, dess misstag ska vi bära.

Att lära av dess misstag, får hjärtan att brista.

Ett brustet hjärta är redan förbrukat.

Ett brustet hjärta är alltid ett brustet hjärta.

Det liv jag hade med dig är ett liv jag saknar

ett liv där jag fann kärlek och trygghet.

Allt har sin tid, jag och du är ett minne blott.

Men du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, 

ett fint minne som jag bär inom mig.

Sista helgen i göteborg innan sommarlovet, på torsadg är det tenta och den känns hopplös. Biologi är verkligen itne min starka sida. Men dock är det ju ett par dagar kvar.

Pappa ligger på sjukhus då han härom dagen hade feber och åkte in till akuten. Verkat inte som om de hittar något fel på hans blod, men vi väntar fortfarande på provsvaren. Kanske kan det vara samma som för några årsedan du han fick blodförgiftning. Hoppas att de hittat vad problemet är och sätter in rätt medicin till honom.

För mamma känns det som om det går upp och ner. Hon är ju svag nu och jobbigt är det också för att pappa inte är hemma.

Men nu ska jag försöka sova, imon blir det tenta plugg igen.

Det har visat sig att det tydligen går bra för mina ex... Jag bitter? Aldrig skulle jag ;)

Det är en speciell känsla som uppkommer när jag frå reda på att mina ex har kommit längre i livet än vad jag. Den ene är fördig med skolan och flyttar till stockholm för att jobba. Den andre ska visst bygga hus.

I bland/ rellativt ofta funderar jag på hur livet skulle sett ut om jag fortfarande  hadde varit tillsammans me någon av dem. Samtidigt infinner sig tanken, varför gjordes det inte ett försök till för att se om det kunde fungera? Ibland funderar jag att detta är inte likt denne person, men samtidigt kan ju denne person ha ändrat sig lika mycket som jag har gjort.

Tankarna är många och förvirrande.  

Ensamheten är stor och skrämmande.

Dags att sova efter en underbar kväll med min emma <3

Mitt i läsandet om hur lac regleras flyger tankarna iväg. Inte till det man hade hoppats (dvs. genreglering), eller det beror på hur man ser det, på sätt och vis är det ju "genreglering"... ;)Plötsligt mitt i läsandet började jag fundera på hur jag skulle reagera om M och M skulle skaffa barn. Egenterligen är det ju inte en otänckbar tanke, men det känns oerhört obehaglig...