Sitter hemma och smuttar på mitt vin och har läst lite till min hemtenta, men nu är det snart dags att sova men kände att det var dags att skriva av sig lite först...

Helgen var lite speciell, fler tal bita föll ju på plats när P berättade att han hade blivit kär i någon annan. Så nu är det väll bara att agera som en bra kompis och en bra ex-kk.  Hade tidigare  börjat övarväga om jag verkligen inte ska sluta träffa honom för att ha sex med honom.  Känns nu som ett bra idé men samtidigt känns det svårt och hopplöst.. , han har ju fått höra både det ena och det andra från mig, men det har jag ju kunnat ändra på tidigere så varför inte nu igen? Då är det dags att för mig att börja ragga på heltid igen, får se hur det går denna gången...:P 

Det känns bra men samtidigt konstigt....:S

kram 

Jaha, då var dt roliga slut, jag börjar känna att allt är hopplöst och inget är roligt igen. Alla dessa jävla texter som man ska läsa som tar en evighet...:(

Somna har blivit tråkigt igen...:( 

Asså hur kan vara bitter äver att man ibland är glad? Gillar inte det riktigt, men tydligen lyckas jag med det... Var ute och fikade mer emma innan och hade mycket trevligt, och kände mig väldigt glad. Men när jag sedan kom hem insåg jag att jag blev bitter över att jag inte kan vara glad konstant. Önskar att jag har tid att umgås med henne mer än vad jag har. Men snart ska vi iaf gå på bio och mysa bara jag och hon :)

Vill så gärna sluta med att vara bitter och bara släppa loss, men tyvärr så har jag svårt för det. 

Drömde i natt att emma sa " Man kan så på ditt nagelack hur du mår, ju mörkare lack du har ju sämre mår du" och det är sååå sant.

puss puss

Ska egenterligen plugga men det går inte så bra...:S Tänker på allt annat om jag borde glömma. Tänker på det liv jag en gång hade, ett liv med glädje och skratt. Ett liv som jag saknar en tid jag vill ha tillbaka. 

Jag krossade hans hjärta, troligen två gånger, men trodde inte det. Nu inser jag att det är mitt egna hjärta jag krossade. Jag ville då leva i nuet och var ung och dum, nu är jag äldre och bitter istället. 

Först när jag insåg att jag inte kunde få tillbaka dig insåg jag att jag hade fått ett problem och att jag var tvungen att  ta tillvara på det jag har. Men vad är det jag har nu? Inte dig iaf... Tar jag mig genom mitt rum finns det något som påminner om dig på varje kvadrat meter, och vart jag än annan stans jag tar mig finns minnena också. Det spelat ingen roll, vart jag vänder mig eller gör i denna lilla stad blir jag påmind av dig. Jag känner att jag snart måste fly, och jag någonsin ska kunna glömma dig... Fly till storstaden, till mina 18kvadrat, till studierna och den obefintliga fritiden, där jag är sysellsatt hela dagarna och inte hinner tänka på dig och allt jag saknar.. 

Jag har den senaste tiden tillbringat timmar och åter timmar att tänka på saker som jag känner har gått fel. Varför tog jag och blev bitter av mig? Må hända att jag tänkte mycket innan men då var jag ite bitter iaf. Vart tog den glada och spralliga "jag" vägen? Varför känner ja mig konstant besvikn på mig själv, varför kan jag alldrig vara nöjd med det jag gör? Man säger att man ska lyssna på sitt hjärta, men hur fasiken ska man veta att det är rätt? Vem sitter på svaret om allt? Jag hade Sååå gärna velat ha det. Någon som har ett faci på hur jag ska leva mitt liv? Ge det till mig!Jag kan inte riktigt berätta vad det är jag vill, för jag vet knappt vad jag vill. Det enda jag just nu känner är en sorg i mitt bröst över en tid som försvann som jag inte han att sörja, den kom tillbaka men jag fatade inte då att jag skulle ta chansen. Vem vet? jag kanske hade vatt glad ochkunde se liver med ljusa ögon. Men nu tog jag den inte, såå nu är jag här och deppar över det...:(:(nattinatti!

Sitter och mörkerkurar under en filt med iskalla fötter i min lägenhet... just nu faller snön utan för och åskan slår, undra hur länge det får ligga...

Att sitta i min ensamhet är inte alltid nyttigt för mig, just nu när det går framåt för mig i skolan och jag slappnar av börjar jag tänka på saker som en gång hände som jag inte än har smällt. En tid som var som troligen inte kommer tillbaka, en tid jag alldrig koller att glömma, en tid som har format mig enormt. Saker som hände kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och dig kommer jag alltid hålla av. I bland är facebook inte en bra sida, att hoppa runt bland olika människors sidor för att luska reda på en efter en sak och sedan försöka lägga ihop dem är inte en good idé. I bland längtar jag bara tillbaka till den tiden då jag fick komma och gå precis som jag ville hemma hos dig, den tid då jag önskade att vi skulle förlova oss för jag trodde du var min för evigt. Det jag bär med mig i mitt hjärta idag är bara de roliga minnena vi hade tillsammans. midsommarfesterna, nyårsfesterna, helgerna, våra dagsturer till götet och allt annan vi gjorde tillsammans. Ditt glädje över din gittar, kommer jag aldrig att glömma, finns den kvar? använder du den? Det är frågor som dyker upp var och varannan dag. 

Frågan är egenterligen hur skulle det vatt om vi träffades för första gången i dag, skulle vi vara varandra mer lika eller skulle vi bara bli vänner? 

Att hitta nåon som kommer att leva upp till dig, kommer jag aldrig att göra, kommer mitt hjärta någon gång slå lika mycket för någon annan?

Hade vi varit tillsammans nu hade vi  snart varit ihop i 4år.

Jag kommer alltid att älska dig "hjärtat" än vad som händer och sker, ochdet hoppas jag att du vet....

//<3

Det var inte igår jag kände hur jag grät och grät... det var visst i fredags när jag träffade Therese, itne varje dag det första man gör ar att sätta sig och gråta inför en helt främmande människa. Men på nått konstigt vänster var det det jag gjorde. Känns skönt att jag ska träffa henne på torsdag igen, och då får vi se hur det går. Ikväll har det varit tufft, har knappast haft någon koll på mig själv, men har dock lyckats hålla tårarna inne och inte låta dem rinna. Det som jag förr såg som vardag har nu blivit för mycket för mig och jag klarar inte det utan att känna mig helt slut.

Nu är det dock dags att sova.

Natti natti 

Det var länge sedan jag skrev här nu. Senast var när älskade morfar dog. Saknar honom och hoppas att han är med mig ändå. 

Har varit sjuk en del den senaste tiden, den jävla förkylningen har inte gett sig sen repe tog slut.  Men jag mår iaf bättre. Sova och hostmedicin är bra saker ;)

Åh, blev så förvånad i torsdags när aj gfick ett sms med fråga om man fick bjuda mig på mat på i helgen som var, eftersom jag fylde år. Men jag åkte hem till mor och far för att fira så jag hoppa på att bli bjuden på mat snart...;)

För övrig är livet fullt att studier och förenings-tjohejsan...

kram och puss skriver mer en annan gån jag her mer tid..:P