Sitter här hp jobbet och gör både det ena och det andra. Känner att veckan inte blev lika lätt som jag hade hoppats på. Jag som hade sett fram emot att få vända på dygnet så jag kunde jobba natt men det blev inte som jag hade tämkt mig. Tror iaf att ajg imon har sovit tillräckligt många timmar så jag ska var utvilad och kunna jobba (skriva på mitt arbete på arbetstid) lite mer effektivt...
Lördag kvällen skullejaag tillbringa i laholm i goda vänners sällskap, jag var där men jag åkte hem igen hyfsat tidigt för att åka in till Morfar och vaka över honom. Jag och syster min satt där hela natten och vakade över honom, vid 01,30 vaknade han till och var orolig och han greppade efter något i luften. jag tog då tag i hans hand och försökte prata med honom för att göra honom lugn. Jag kännde mig så hjälplös,och kunde inte göra något ting för att hjälpa honom. Tårarna bara rann ner för kinden och tänkte på allt morfar hade gjort för oss barnbarn under sina år. Sedan satt jag och syster min och pratade om olika minnen som vi hade av honom. Tårarna fortsatte sedan att falla när jag åter igen tittade på honom och åter igen insåg att hanns timmar var räknade, eller var det bara minuter. Han fick en dos morfin till för att kunna somna om. Resten av natten sov han, jag och syster turades om att vara vaken, eller snarare ingen av oss kunde sova riktigt då vi hela tiden lyssnade på morfars andetag för att höra så att han inte slutade andas. vid 08-tiden kom min moster och hennes man och löste av oss så att vi kunde åka hem och sova. Jag hade bestämt mig för att jag skulle tillbaka på eftermiddagen innnan jag började jobba, jag skulle bara hem och soca lite. Jag kom hem åt lite frukost och hann lägga mig i sängen innan min moster ringde och sa att han nu hade somnat.

Tårarna forsade nu ännu mer. Jag, pappa och syster åkte in till hans hem igen för att ta ett sista farväl av honom. Där låg han och sov, det enda som skillde honom sedan tinmmarna innan vara att han var så mycket blekare nu. När jag kom fram till sängen och skulle säga hej då till honom, orkade inte benen bära mig längre, jag satte mig på huk och tårarna höll och höll. Sedan satte jag mig på en stol på andra sidan sängen och höll hans hand och bara önskade att han skulle leva. Jag ille inte släppa honom, kunde inte varmen från mig överföras till honom så han fick liv igen. Jag ville inte att det skulle vara sant, jag vill ha kvar honom här.

När vi sedan skulle gå resta jag mig och gav honom den aldra sista kramen, när jag sen stod i fotänden och tittade på honom drast jag i gråt igen, och benen vile vika sig igen, men då kom syster min och omfamnade mig så jag inte skulle ramla...

Jag som skulle börja jobba klockan 20,00, hur skulle jag kunna det utan att få sovit på ett dygn... Jag sov någon timma innan jobbet började och sen fick jag gå hem tidigare på natten.

När jag sedan vaknade vid 16,30 på måndagen så känndes det så tomt och vemodigt, men jag vet ju att han är ju där han vill vara. Det tog lite längre tid än han hoppats på innan han kom dit. Men endå, jag vill ju ha honom kvar!

Morfar i mitt hjärta finns du alltid kvar, jag hoppas du finns där på andra sidan och tar emot mig om ett antal år.

Vem är det geneterligen som är barnbarnet? Är det jag eller är det du?

Puss, jag älskar dig!!!

Snart ska lilla jag hoppa ner i sängen och försöka sova något denna natt. Föregående natt sov jag inte en blund, låg i sängen oc hvände oc hvred på mig i 5h innan jag gick upp för att åka till jobbet. Som tur fanns det kaffe färdigt när jag kom så jag kunde överleva morgonen. Kroppstemperaturen pendlade enormt, gixk från stundvis ha bara t-shirt till att ha både tjocktröja och labbrock... Inte alls behagligt!! 

När jag komm hem tog jag och la mig och sov i solen i någon timma för att sedan åka till syster och spela kubb och mysa.

Mycket av dagarna har gått tå till att tänka med. Tänka på saker jag inte borde. Tänka på hur mycket jag inte vill förlora kontakten med en viss person. Tänker påallt vi gjort tillsammans. Senast solg det med sinaste gången vi hade sex och hur jag övertalade dig att sova över hos mig trots att du skulle jobba tidigt nästa morgon. Kan fortfarande se bilden av dig i dörren där du står och vill att jag ska komma fram och ge dig en kyss. Inte vilken kyss som helst utan "med överläppen".  Jag har också kommit och tänka på alla dessa filmer vi såg tillsammans, alla möjliga, jag vet nu exakt vilka filmer du gillar och vilka du inte gillar.

Härom dagen då jag städade mitt rum hemma hos mamma och pappa fann jag ett kort som jag en gång fått på mig och dig, jag kommer ihåg den dagen kortet togs, hur glad jag var över att du var mig, och det syns så tydligt på kortet! 

Jag önskar att jag hade saknat dig tidigare, men tror det är först nu jag på roktigt sörjer över att det då tog slut. Saker hände så fort, och saker har ändrats och det har även jag och du. Kanske hade vi passat bättre ihop idag än då eller så hade vi inte det. Det verkar vi ju inte kunna få svar på nu.

Jag kommer alltid att älska dig på mitt egna lilla sätt, även då du älskar någon annan.

Du kommer alltid vara en vän för mig!

kram och natti natti! 

Ska börja jobba om 3h och har itne kunnat somna än, tror det kan bero på den mängs kaffe jag satte i mig på donken innan, eller så beror det på  att aj gliggae och tänker på förmycket. Eller snarare att aj gligger och tänker på alla de människor som har stöttat mig mer eller mindre genom åren. PÅ något sätt vill jag en dag uppmärksamma dessa personer med en middag, men frågan är om det ska bli isamband med min examen eller med min 25årr fest nästa år. Det är en bra fråga. Sen är frågan vartman ska dra gränsen, vilka som ska bjudas ochhur många.
Nä nu ska jag slö surfa lite och sen hoppas på att jag kan somna om en stund..

kram 

Klockan är mycket och jag borde sova, men när saker tynger mig måste jag skrava av mig..
Jag önskar jag kunde dränka mitt hjärta i alkohol och det aldrig lärde sig överleva det. jag önskar att jag kunde känna en glädje, men NEJ tydlige går det inte det. Det enda jag känner är en sorg i mitt hjärta och tårar i mina ögon som aldrig vill trillar ur. Konstant kliar det i halsen som om jag sjväler gråt efter gråt... Känner mig så trött på allt som erbjuds, känner att jag inte vet vad jag vill. Känner att jag verkligen saknar någon som vill bry sig om mig och titta på mig i ögonen och fråga hur jag mår. Saknar någon som ser och kan torka mina tårar när jag i min ensamhet gråter.

Gillar inte att leva med fasaden och hela tiden säga att allt är bra och att senare åter igen inse hur man inte kan glädjas av saker.

Känns som om det faktiskt är först nu som jag inser att du är på väg bort från mig, nu jag inser vilken tabbe jag en gång gjorde. Det som en gång var kan ingen ta ifrån oss och det kommer aldrig att försvinna. Det är den enda glädjen jag just nu kan känna.

Du satte ett spår i mig som växer och växer för varje dag, du satte ett spår i mig som aldrig kommer att försvinna.  I mitt hjärta finns du alltid kvar vad som än händer! Jag kommer alltid att finnas för dig när du behöver mig. Bara ett samtal bort och jag finns där.
Jag försöker desperat säga till dig att jag finns för dig, men jag får inget svar, men jag hoppas iaf att du begriper det.

Sov sött!

Just det!

Jag längtar tills jag får komma upp till göteborg igen. så hoppas det går fort fram till onsdag. Då blir det lunch med sara och sedan eller före träffa anna hoppas jag på. Kommer vara sååå skönt att träffa dem igen! Det gör mig så glad att tä nka på det. För annars känns de titne som om det är så mycket som gör mig så glad längre... då jag åter igen inser att killar ÄR idioter! Hade hoppats på att jag hade hittat en som inte var det, men nu börjar jag tvivla.... Varför kan ha inte höra av sig? Varför svarar han undvikande eller itne på frågor? Jo, för han inte är intresserad, men vill barar vara snäll mot mig. Faan dessa idioter till killar. Inte gör det de bättre att ajg sitter här hemma hos mor och far och tänker, funderar och blir bitter över saker och ting.

Va fasiken ska jag ta mig till, kommer bli en hemsk sommar i min ensamhet, bara gå här hemma och inget göra. eller jo, jag har ju min dator så jag kan ju skriva in sång texterna så att vår sångbok blir färdig. Altså sommaren kommer innehålla  skrivande och upplägg av sångboken, carlsberg, baka och ensamhet... Tja det är la inte så illa det...

Ne nu ska jag nog försöka gå och lägga mig...

nattinatti 

Vag är det som händer med mig?? Hela min värld rasar känns det som, vet inte vad jag vill och ska göra med mig. Åt vilket håll ska jag gå? Är sjukt stressad över att jag inte har lämmnat in mitt kandidatarbere än och har tenta på fredag. Känns som om jag inte vet var jag ska ta nästa fot,var ska jag sätta den? Vad händer var händer itne? Åt vilket håll slå mitt hjärta? Åter igen längter jag tillkaka till en tid för att par årsedan, fast jag idag vet att jag gjorde rätt ska för annars had jag inte varit här idag, men jag vill inte vera här själv, jag hade velat vara här med en viss person, men icke sa nicke! Så blev det inte. 

Jag vet att mina fötter är extremt kalla just nu, oh hur ska de värmas??

kram kram!! 

Suck!! Känner mig åter igen så otroligt bitter, sur och less på allt som livet innebär. Detta trots att jag hade en trevilg eftermiddag på stan med P. Först äta lunch sen hjälpa P att inhandla bröllopspresent och sen inta en gräsplätt och sola/prata skit. Lagom tills klockan var 17 så tag jag mig tillbaka till iso och umgicks med folket som var där och sen ner till studs för repe-möte. På förmiddagen så fixade jag lite med mitt kandidatarbete och skickade det till Lenart och hoppas på respons snart. Är inte nöjd med det men hoppas ändå på att det ska vara okej. Är så jävla trött på den skiten och önskar mig just nu att få åka hem till falkenberg och bara sova och andas ut. Sen funderar jag nog en hel del på vad P vill, och vad jag vill. Kanske ska ta och skiti i honom och se om han drar mig tillbaka... men hur ska jag klara det?

Kanske ska ta och sova över det...

Natti Natti 

Nej jag är inte sur, jag är inte bitter, jag är inte...allt jag just nu verkar... Jag bara funderar över hur saker hade varit om jag hade gjort på annat sätt... Jag hade iaf inte varit här som ajg är nu an ja gju med all säkerhet säga :S

Ja och det är med blandade känslor...:S, men ja jag trivs så som mitt liv är! Men jus nu händer det bara lite många saker samtidigt...

Jag har nog kommit och inse hur viktig min familj är för mig nu när jag inte träffar dem varje dag, men dem älskar jag mer än allt annat!! 

Vad mitt hjärta slår mer för har jag de senaste timmarna funderat på, och har än inte funnit nått svar på....:(

men men så är livet!