God morgon!

Ligger i min lilla säng och har mensverk, naproxen är tagen så nu vantar ajg bara på att den ska verka för idag är ingen vanlig dag för idag ska jag ut på stan och hjälpa E att köpa julklappar :D. Blev riktigt glad när han frågade om jag ville följa med. 

Igår blev det julgodis och kladdkaka tillverkning här och sen kom Björn förbi med pizza, så du blev det lite tjej snack innan han stack hem för att träna och jag ner till Hilbert men kladdkakan i utbyte mot lite kaffe. Sen var jag fast där med alla trevliga människor. Satt och spelade Talismania tills klockan var kvart över tolv. Å då var jag verkligen trött och det var dags att gå hem. Välhemma hade jag jätte svårt att somna för ja ginsåg att min sinnesrubbning/sjukdom bara blev värre och värre. Känder aldrig som om ja gsomnade på hela natten utan låg och tänkte ch drömde hela natten. När klockn var 05,00 kom första maskinen till bygget hit, klock n 06,00 började dyggarn droppa in och kl 07,00 sattes det igång på allvar, huser fylldes med arbetare och det var svårt att fortsätta att sova...men ä ndå lyckades jag ligga kvar i sängen och halv sova.

Nu får man nog ända dra sig upp ur sängen och käka och sen försöka väcka E, vilket jag inte fick göra före 09,00 :P. Behöver diska med, gjorde inte det igår så det är ett måste idag. Ska även försöka få pluggat lite innna det blir stan för oss. Har si så där 2-3h på mig innan vi ska träffas någonstans. :D

Åhh hoppas verkligen det blir en bra dag på stan:)

Puss puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av livet ska vi lära och dess pålga ska vi bära. Ja, jo så är det, just nu känns det som om man inte längre väntar på att dö, utan att bli attakerad av det jävla monstret. Ett monster som förstör mångas liv, ett mostare som inte bara förstör livet...

Det är en speciell känla som sprider sig i kroppen, tror dock det kallas kemi. Det är den där känslan som gör en så glad och lycklig och man bara sitter och ler och alla tittar lite frågande på en och ler tillbaka. Då känner man att något som har hän...

Tiden går fort i bland.... Jag blir gammal, eller nja bara 25. Men det jobbiga är att jag associerar det till andra när de fyllde 25... Jag inser nu hur olika syn på saker man har beroende på hur gammal man är, speciellt förhållande. Martin skulle de...

Jag kände dig inte, men träffade på dig ett par gånger. Den gången jag pratade med dig verkade du som en go kille. Men aldrig trodde jag att du skulle lämna dena jor såppas snart. Den första person jag täkte på när jag isåg att det var en kemistudent...

Kommer jag någosin finna en person som jag kan berätta allt för, kommer jag någonsin hitta en persom som jan kan älska fullt ut? Kommmer jag ågonsin våga följa min dröm, kommer jag någonsin följa mitt hjärta? Kommer jag nånsin leva det liv jag vill. ...