I dag har pappa varit inne och fått sin första av de 8 i Cytostatikabehandlingen. Så nu måste man vara mycket försiktig när man är hemma så att man inte är förskyld eller något. 8 tillfällen med 3v mellanrum, det kommer att ta ett halv år. Nu känns det som om kampen har börjat på riktigt, nu faan ska det där javelskapet till monster försvinna. Kom idag på att jag inte ser cancer längre som en sjukdom utan ett hemskt jävla monster som kommer och förstör. Det ska för faan inte överleva! Det ska besegras till varje pris, än hur mycket svett och tårar de ska tvinga fram hos mig så får det inte vinna!

Tdigare har jag aldrig rikitgt förstått hur viktig cancerforskningen är, visst jag har förstått att den är viktig, men nu på ett helt anna plan. Nu kan jag förstå hur folk kan lägga all sig tid åt forskning om cancer, vem vet kanske gör jag det om ett år? Kanske sitter jag där natt och dag vid en dator för att försöka dra mitt strå till stacken med att hjälpa forskningen framåt inom lukemi eller någon annan form av cancer. Känns konstigt men just nu längtar jag tills jag får påbörja mitt masterarbete om det där jävelstyget till monster.

Sedan har jag stortsett bestämt mig för att tillbringa sommaren hemma hos mamma och pappa. Skippar allt vad sommar jobb heter i annan stad än nära mina föräldrar. Jag ska vara där och stötta dem genom hela deras behandlingar, jag ska vara där och ge dem all den kraft och kärlek jag kan.

För till våren ska VI ut och resa och fira att vi har vunnit! ;)

Till alla er som säger att jag kan ringa dag som natt, ni vet inte hur mycket det värmer i mitt hjärta!!! <3 

Ni som aldrig har lämnat mig ensam efter att jag var varit ledsen.

puss och god natt!! 

Tvingade mig upp tidigt idag för att ha labb klockan 8a. Både jag och min labbpartner var eniga om att det var mordförsök att försöka få upp oss så tidigt om vi vanligt fall inte börjar före 13. 

Efter att labben var färdig och rapporten inne tog jag mig ner till mitt andra hem "isobaren". På vägen dit sprang min tankar iväg på annat håll och jag började tänka på mamma och pappa och tårarna började sippra ut.. Jag började då fundera på varför jag började gråta just nu, en tanke som slog mig då var att jag var påväg "hem" till ett hem där alla stod med öppna famnar för att trösta och stötta mig. Men den tanken började tårarna omma igen. Aldrig har jag känns att så många har brytt sig om mig och funnits där för mig när jag behöver dem. Alla dessa varma kramar ger en hopp och kraft att inte åka ner i ett djupt hål och försvinna. Att krypa upp i hörnet i soffan i iso utan att någon kollar snett på en utan att alla tycker att det ä normalt för att vara jag. Till det hörnet finns en speciell kärlek. 

Under kväller pratade jag med min syster och hon gav mig en annan syn på det hela än vad mamma gav. En syn som var en aning mer smärtsam.

Hopet och viljan är det sista som överger en!!

puss och god natt!! 

Sista dagen på denna påskhelg har lidit mot sitt slut. Jag har aldrig sett påsken som någon viktig helg och inte heller speciell trolig heller... Men årets påsk har nog varit den jobbigaste någonsin... Att se både mamma och pappa vara matta och uttråkade är inget man önskar. Att höra ängslan i mammas röst när hon förstår att jag inte kommer hem till dem nästa helg skär djupt i hjärtat.Samtidigt som jag är nere över en sak börjar jag tänka på andra saker som också ligger och tynger mig normalt. Vet inte om det är för att skingra tankarna... Var igå ute och gick en sväg med min sysyer igår då vi kom fram till att livet är skört och orättvist.Först min syster som jag skulle ha haft men som dog efter bara en dag. Sedan värken som mamma fick i samma veve som jag föddes, vad jag fått höra fick vi/mamma tillbringa mer än ett halvår på sjukhuset. Sedan lilla jag som hade astmaanfall, spydde och hadde näsblod konstant när jag var liten. När jag var ca5år gammal fick pappa tumör vid ögat, inför denna operation var allt förberett ifall det värsta skulle hända om operationen inte lyckades, men som tur var lyckades poerationen men hörslen på ena örat försvann. Därefter i några år hände inger mer än att pappa fick operera hornhinnan några gånger. Mamma fick för några årsedan operera bort en knuta i livmod. För kanske 4år sedan då vi fick reda på att pappa hade fått blodcanser. Den dagen tillbringade jag med min dåvarande pojkvän ihop krupen i hans famn i soffan hemma hos mamma och pappa. Sedan något år efter åkte pappa in till sjuhuset i mellandagarna för att få reda på att han då hade fått blodförgiftning och sedan lunginflammation på det. Som tur var klarade han detta också. Men sedan dess har han inte mått jättebra, han har stundvis fått sin behandling mot blodcansern via någon form tablett som han tar hemma. Han är med jämna mellarum inne för att få mer blod för att blodvärdet är så lågt. I början av detta året fick vi reda på att pappa kommer att behöva någon kraftigare behandling under våren/ sommaren. När man nu mentalt förbereder sig på att pappa ska behandlas får man reda på att mamma också har fått canser i höften samt en knuta i livmodern. Nu känns det som om det enda som återstår är att någon av oss syskon ska bli sjuk.Dags att försöka sova för imon blir det skola.nattintti

Ibland känns livet inte rättvist.... Men då är man glad att man har vänner som stöttar en. Senaste veckan har gått up och ner hela tiden... Man passar telefonen om den skulle ringa med nya bud, Ingen dag har jag varit säker på att jag inte kommer sitta på tåget hem till mamma och pappa. Först vetskapen om att pappa under april ska påbörja cellgifts behandling är från början väldigt tungt... Nu har jag i en vecka vetat att mamma också har fått en cansertumör i höften, vilket under veckan har toppats med att vi fått reda på att hon även har en till tumör, men den vet vi inte riktigt vad det är så hoppas att provsvaren är så bra dem kan vara.Mycket av min tid och kraft har under denna vecka har gått åt till att tänka på mamma och pappa och allt. Men är samtidigt glad över alla de som ställer upp för mig när jag inte vill vara ensam på kvällen, till dem som bara finns ett samtal eller sms bort. Samtidigt som jag nu ligger i sängen och funderar över livet är jag glad för alla som finns runt mig.nattinatti